Det är jävligt coolt att vara rädd för spindlar!

I Lördags var det stora pysseldagen hos min vän Sofie, det skulle lagas koftor, sys påsar och göras pärlhalsband och affirmationskartor. Inte för att vi var tvungna att spilla våran kvinnokraft på betydelselösa handarbeten för att männen är rädda att vi kommer krossa patriarkatet om vi inte hålls sysselsatta med knepiga broderier och likande. Utan för att pyssel också är konst och vi ville uttrycka vår kreativitet som självständiga moderna kvinnor.

Vad vi inte hade räknat med var att kvart i två denna lördag hade en fet äcklig spindel bestämt sig för att invadera Sofies fina vita chubby chic lägenhet.

SMS konversation:
- Skynda dig hit så vi kan besegra spindel!
- Jag är på väg, håll ut min modiga vän! Sitter på min gröna super express buss i full fart för att rädda dig från alla otäcka kryp min sköna!

Låt mig säga att det är väldigt lätt att vara kaxig och modig när man inte befinner sig i närheten av dessa extremt obehagliga små monster. När jag väl stod öga mot öga med den kolsvarta knubbiga spindel jäveln, ställde sig vart ända hår på min kropp och jag rös av obehag. Allt jag lyckades göra var att skrikande hoppa i soffan medans Sofie fick ringa sin granne som kom och tog ner den. Självständig och modern kvinna in my ass!


Jag står i soffan och skriker och tar kort på Sofie som står på golvet och skriker medans den "manliga" grannen tar bort den äckliga spindeln.

Det tog ett rejält tag innan mitt feministiska ego återhämtade sig. Varför kan det inte få vara coolt och häftigt att vara rädd för spindlar och inte svagt och töntigt dvs kvinnligt! Är så analt trött på att behövda hävda min styrka och dölja mina svagheter för att inte uppfattas som en svag liten flicka.

Jag är inte bara cool, stark, häftig, självständig & modig. Jag är också jävligt bra på att pyssla och galet rädd för spindlar!